Mästervärk

”Pussel”
En stad utan drömmar
Ett land där kaos brutit ut
I mina krampaktiga försök att bli människa, glömde jag att leva
Mina tankar är evigt skeva
I gryningen när dagen ånyo föds,  dör jag inombords
Ännu en dag av slit, sorg och förtvivlan

En trottoar utan stampande fötter
Ett hav där vågor inte skvalpar längre
Gud skapade världen för nöjes skull
Vi är bitar i hans pussel
När alla funnit sin plats,
då är det slut