Mästervärk

"Fågel Fenix"
Av Christina Thunell & Cristian

Jag är blind när morgonen står i lågor
Jag är döv när natten kommer med farhågor
En vän i skuggan svär bittert
Livet hans är i spillror
Röken i mitt inre fyller hans lungor med plågor
Desto djupare han andas, desto mer förtär elden inuti
Han famlar med inhalatorn ur dess etui
Elden rasar och ryter, får fatt i hans själ
Han som aldrig gjorde något orätt, han som alltid ville så väl
Jag lamslås totalt, man tar ändå del
Vi är båda aktörer i himlens sprakande skådespel
Liksom Ikaros kom han för nära elden, allting blev så fel
Flammorna bränner och slickar hans kropp
Han är helt bortom räddning, det finns inget hopp
Adrenalinet pumpar runt i mitt blod
Så svindlande nära, så stilla han stod
Så fylld av liv vid brantens rand
Så nära död vid livets kant
En skänk från ovan; vi är gåvan
I en vid båge faller han över himlen
Elden ger frid, den renar våra sinnen
Med ens falnar lågan, en strimma av rök är allt jag ser
Ett glödande skelett, nu finns han inte mer
En falnande stjärna, en rusande komet
Vad vännen i skuggan önskar är hans största hemlighet
Ett stilla regn, som tårar rinner
Sorgen över vännen som försvinner
Morgonstund har inget annat än aska i mund
Fågel Fenix föds ånyo, han lättar om en stund