MÄSTERVÄRK (Nr 31)

"MÄNSKLIG"

Med mun bänder jag upp din hjärna
Dina tankar och hemligheter spills ut på golvet som en syndaflod
Jag gräver i röran och letar efter det mest intressanta,
resten slänger jag bort

Din kropp är en rustning som skyddar din själ
Jag försöker pierca mig in men min kärlek kan inte penetrera så väl
Du våldtar mitt hjärta och lämnar det naket i mörkret
Du vet då inte mycket om vett och etikett
Ditt hjärta har gått i baklås
Inte ens du kan nu komma ut

En svordom, en dödsdom
Man är så dum när tungan inte ligger rätt i mun
Jag minns en tid då vi glömde bort tid och rum
Rummet var vårt fort och alla andra glömdes bort

Ända sedan urminnes tider har människan varit beroende av strider
Kött på marken som ligger och kvider
Snälla var mänsklig och gör så att jag inte lider
När allt blir rött, då har man dött
Vakna på nytt, man har återfötts!

RSS 2.0